Jag satt i min säng igår, jag började tänka. Jag satt säkert i flera timmar, lyssnade på musik o bara tänkte. Jag fick upp tanken tänk om mina föräldrar skulle dö i en bil krasch nu? Tänk om jag aldrig mer skulle få se dom. Vad skulle hända med mig? Vart skulle jag ta vägen? Något som jag tagit så förgivet som mitt hem skulle försvinna. Jag skulle väl få någonstans och bo, men hem skulle jag aldrig kunna kalla det. Jag har alltid trivts, jag har alltid haft en trygg plats. Ett ställe där jag kan utrycka mig precis som jag känner. Tänk att allt man tar förgivet så kan bara falla ner på en sekund.

Jag har haft tur i livet. Ingen i min närhet har någonsin dött, bara min farmor o farfar men då var jag för liten för att förstå och jag stod inte speciellt nära dom. Jag kan inte ens tänka tanken på att dom jag älskar kan dö, att dom någon dag kommer dö. Försvinna från jordens yta, att jag aldrig mer kan träffa dom, prata med dom, gråta, skratta, att jag aldrig mer kan få se deras leende och känna deras närhet. När bilder och minnen är det ända som finns kvar. Det är något som kan hända alla andra, men inte mig. Det känns så overkligt & jag kommer nog inte förstå det ens om jag upplever det. Att någon som jag tycker om så mycket kan ryckas ifrån mig på en nanosekund. Det hugger till i hjärtat när jag tänker såhär, men jag kan inte hjälpa det. jag måste skriva av mig. Jag vet att jag någon dag kommer få uppleva det, även fast jag fasar för det. Jag kommer få känna den där outhärdliga smärtan, kanske inte idag men någon dag, någon gång i min framtid. Den känslan jag inte vill känna, den känsla jag vet att man inte kan föreställa sig förens det verkligen händer.. Det är som en dröm, en tanke, något som inte händer mig. Jag vet det händer alla men det är svårt att förstå, jag vill inte förstå det häller just nu. Jag behöver inte förstå. För just nu så finns alla jag älskar bara ett telefonsamtal bort. Jag kommer vakna upp en dag o tro att det kommer vara en helt vanlig dag. Men när man minst anar det, då kan det hända. Det man älskar mest kan ryckas ifrån en på en sekund. Ta vara på det du har och uppskatta det, när du minst anar det kan det vara borta.