Igår somnade jag inte förns 3, låg i flera timmar o tänkte. Det är verkligen som att komunicera med sig själv. Man vill en sak så otroligt mycket men man vägrar inse saningen. Man tror att allt ska bli bra men man vet men vägrar inse att man bara kommer bli sårad igen. Ibland ska man nog lyssna på hjärnan iställe för hjärtat. Pratade me carro oxå, det svårate av allt var att förstå att både hon o axel har rätt, för man vill att det inte ska vara så, man vill inte sluta hoppas. Men om 9 min ska jag dra o här sitter jag i handuk osv, måste göra ett ryck o fixa mig nu. puss!